tillbaka till livet..
fick låna en bok av en på jobb.." Tillbaka till livet", en sann historia.
de är nog den mest groteska bok jag någonsin läst, väldigt få böcker som berört mig i samma skala.
sitter just nu och är oerhört arg på att människor kan bete sig som i denna bok men samtidigt otroligt fascinerad över att de finns människor med den otroliga vilja att leva, och styrka som huvudpersonen i boken har.
Boken får verkligen en att tänka om och inse att man borde uppskatta saker mer än vad iallafall jag gör.
Att man aldrig vet vad som händer och att man borde ta vara på tiden man har på bästa sätt.
lite utdrag ur boken:
"Den äckliga nikotinlukten i hans andedräkt trängde upp i mina näsborrar igen. Frans ansikte var bara några millimeter från mitt. Jag såg in i hans ögon. De var kalla och grymma och han stirrade tillbaka på mig. Det var en genomträngande men tom blick. Jag kunde inte alls tyda uttrycket i den. Jag hade inte sett något liknande förut. Jag fick ingen kontakt. Jag rörde inte vid hans själ. "Döda mig inte, väste jag mes hes röst. "Beklagar" var allt han sa."
"Sedan kände jag min mage och någonting ljumt, vått och halt. Jag tittade ner och såg mina tarmar. Då förstod jag att min mage också hade blivit svårt skadad. Det var ohyggligt, en stor del av mig hängde utanför. Jag försökte samla upp det i händerna, men de gled bara iväg igen."
Det gör ont i kroppen och själen att läsa denna bok, men den är verkligen värd att läsa.
de är nog den mest groteska bok jag någonsin läst, väldigt få böcker som berört mig i samma skala.
sitter just nu och är oerhört arg på att människor kan bete sig som i denna bok men samtidigt otroligt fascinerad över att de finns människor med den otroliga vilja att leva, och styrka som huvudpersonen i boken har.
Boken får verkligen en att tänka om och inse att man borde uppskatta saker mer än vad iallafall jag gör.
Att man aldrig vet vad som händer och att man borde ta vara på tiden man har på bästa sätt.
lite utdrag ur boken:
"Den äckliga nikotinlukten i hans andedräkt trängde upp i mina näsborrar igen. Frans ansikte var bara några millimeter från mitt. Jag såg in i hans ögon. De var kalla och grymma och han stirrade tillbaka på mig. Det var en genomträngande men tom blick. Jag kunde inte alls tyda uttrycket i den. Jag hade inte sett något liknande förut. Jag fick ingen kontakt. Jag rörde inte vid hans själ. "Döda mig inte, väste jag mes hes röst. "Beklagar" var allt han sa."
"Sedan kände jag min mage och någonting ljumt, vått och halt. Jag tittade ner och såg mina tarmar. Då förstod jag att min mage också hade blivit svårt skadad. Det var ohyggligt, en stor del av mig hängde utanför. Jag försökte samla upp det i händerna, men de gled bara iväg igen."
Det gör ont i kroppen och själen att läsa denna bok, men den är verkligen värd att läsa.
Kommentarer
Trackback
