Right back at ya

har suttit & funderat  & gråtit en hel del ikväll... jag ska va jätte glad för många saker i mitt liv.. de är jag verkligen.. men hur mycket jag än försöker fokusera på de positiva sakerna så kommer jag inte ifrån att jag verkligen avskyr de andra...
jag har levt för jobbet & de har underlättat jätte mycket men jag vet att jag kan inte gömma mig bakom de.. de är vissa andra bevis på att de blir bara sämre...

sommaren förra året va så härlig.. jag hade en massa tid med mina sötisar i skåne under semestern & verkligen bara njöt av allt... kände att jag va nöjd med det mesta trots att jag längtade till skåne... den dagen som förändrade allt vaknade jag av ett jätte sött sms från lillen & bestämde att jag skulle åka hem & överraska familjen.. va på toppen humör mesta delen av dagen fast jag blev fast på bromma & inte kom med de första planen.. blev på toppen humör igen när mina söta svägerskor hämta mig vid tåget & vi körde till pappas invigningsfest.. efter ett tag på festen fick jag sms & jag va så chockad när jag fick smset att jag inte kunde stanna kvar inne på festen... sprang ut & ringde till josselinen... de va HAN.. jag trodde aldrig att jag skulle höra ngt från honom eller någonsin se honom igen efter hur de slutade mellan oss.. jag har gråtit så otroligt mycket över honom & jämförde alla med honom.. svarade på hans mess & sen messade vi lite fram o tillbaka...
som tur va varade festen & efterfesten långt in på natten så hade inte så mkt tid att refelktera över de.. lördagen va hemsk... jag grät konstant... samtidigt som jag va jätte glad att han hörde av sig var de oerhört jobbigt eftersom jag inte ville att de känslor som jag hade förträngt skulle komma fram igen...
efter ngn vecka kom han upp.. vi fika med nga av hans kompisar.. jag vågade inte titta på honom när jag pratade med honom.. som tur va satt vi bredvid varandra så de va lugnt.. efter fikan skulle dom vidare & jag skulle hem.. han messade direkt efter... lika sött som alltid... ringde josselinen efter & va såååå överlycklig att jag inte hade fallit som jag trodde att jag skulle göra...
dom gjorde va dom skulle & vi träffades på kvällen igen.. de skulle vi aldrig ha gjort.. efter de va jag fast igen...
jag avskyr mig själv för att jag utsatte mig själv för det.. jag visste om de från början men jag vet att om jag hade låtit bli hade jag ångrat de för alltid...
det finns absolut inget bättre än tiden vi får tillsammans.. ingen kan få mig att må så bra.. men den andra tiden är jätte jobbig och jag vet inte hur länge till jag orkar.. vi har haft nga  månader tillsammans nu & vi har gått igenom en del.. tyvärr har han inte stöttat mig så mycket som han borde under julen men jag förstår honom.. de är inte lätt för honom heller.. jag vet det, men jag kan ändå inte bara va nöjd... jag är så oerhört rädd att de ska bli som förra gången men jag tror för mycket på honom för att han ska kunna göra så...
på onsdag får jag besked om eller när jag ska flytta.. tanken på att lämna landet & lämna honom gör så oerhört ont.. jag vill inte.. men jag vet att de är en jätte chans för mig arbetsmässigt.. dessutom är jag säker på att jag kommer få de jätte bra där borta med catharina & douglas.. 
men jag vill ju ha vårt liv.. jag vill ju att de ska va han & jag.. skulle de bli så vet jag att de hade inneburit stora omställningar för mig.. jag är van vid mitt liv, där jag har mig själv att tänka på, han kommer upp varannan eller var 3e vecka & stannar nga dagar... hade de b livit vi hade de kommit in 3 personer i mitt liv...
jag vet att jag borde fokusera på annat men de tar så stor del av mina tankar..
nu ska jag försöka sova istället för att må dåligt över detta mer idag...